Använd hjälpmedel med omtanke! avsnitt 1!
man ska aldrig använda hjälpmedel som tvångsmedel! Många hästar är rädda för sina ryttare.. de biter under uppsadling, sticker när det är dags att hoppa upp , vägrar utföra uppgifter de får eller hoppar ut ur paddock /över dressyrstaketet… när dom gör det i panik är det inte bara en dålig vana , vi ryttare får ångest och panik över att hästen inte gör som dom ”ska”. Panik ångesten klistrar sig fast i hästens hjärna och är mycket svår att få bort igen. Man ska inte driva ut hästen i sådan panik ångest , det kan vara mycket farligt för båda parter.
hästen vill göra allt för en, om man behandlar den ordentligt vill säga. Tyvärr är hästar för många, idag bara ett redskap för att nå ett mål. Det resulterar många gånger i grov och tanklös ridning. Tyvärr är ganska vanligt att se skrämda hästar på ridbanorna idag, och det är defenitivt inte ett sundhetstecken.
På alla nivåer finns det ryttare som tar hårt i hästens mun med skarpa bett, ryttare som överböjer halsen på hästen i fel tidspunkter, hästar som är inbundna i hjälptyglar i den grad att det resulterar i spänningar för hästen , spänd rygg , framprovocerade bock språng eller trippande skritt osv.
Permanent ångest och press i vardagen är inte bra för hästen. Fel hoss ryttarens ridning är också ett problem.. ett stort antal ryttare har antingen en stel länd eller sitter slaskigt eller snett i sadeln samtidigt som de kräver, att hästen ska gå avslappnat och i balans.
Gränsen för när träningsmetoder och användning av hjälpmedel bubblar över och blir till något destruktivt, är hårfin. Det krävs stor insikt att veta när man pressar hästen över denna gräns. Här är det viktigt att tävlingsansvariga ”tävlingsofficials” griper in när de ser oregelmässigheter. Tex. under framridningarna. Redan på ungdoms/ barnnivå ska domare , tävlingsarrangörer gripa in tycker jag. Det börjar nämligen ofta här då barnen/ ungdomarna går över gränsen,detta gäller alla dicipliner!
10 tecken på att din häst respekterar dig:
- den vill komma till dig i hagen utan att du behöver ge den
mat för det.
-den vill sänka huvudet så att du kan beröra den i pannan.
- den litar på dig i ”farliga” situationer, följer efter dig över,under, igenom farliga saker.
-den är lugn och avslappnad i det dagliga.
-den söker efter ditt beröm , även när andra sköter den.
-den gör dig uppmärksam på skador, tryck eller annat som gör
att den känner obehag.
-om den är stressad eller rädd kan din beröring lugna den.
-den söker sig till dig om den känner sig otrygg i hagen.
-den rör med sin mule på din arm, fot om den känner sig otrygg när ni rider eller går , för att känna om du är avslappnad.
-den låter dig röra den på hela kroppen och lyfter hovarna, när du ber den.
